Ikväll när jag badade och tyckte det var dags att kliva upp så var jag bara tvungen att hjälpa pappa att ropa på mamma. Annars hade jag nog suttit kvar där än!
Mamma höll på busa och lekte ”Titt ut”. Pappa tjatade: ” Var är mamma? Mamma tittade fram, så försvann hon och sådär höll de på… mamma hit och mamma dit. Där stod jag, lutad över badkarskanten och bara väntade och väntade … och de fortsatte.. ”Var är mamma?” … Ja ni förstår. Tillslut beslöt jag mig för att ta saken i egna händer. Jag ropade tydligt "MAMMA", "MAMMA".
Munnarna var alldeles tysta trots att de var jätte öppna - lika jätte öppna som ögonen. Tur att pappa inte tappade mig. Sedan blev de helt vilda! Ja, jag säger då det - det behövs inte mycket för att golva de där inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar